Idag antog EU:s miljöministrar förordningen om naturrestaurering (Nature Restoration Law) enligt det belgiska ordförandeskapet. Detta med en mycket liten marginal och med oklarheter kring Österrikes hantering av frågan. Skogsindustrierna anser att överenskommelsen hade behövt vara mer balanserad och uppmanar den svenska regeringen att i stället försöka hitta den balansen i den svenska implementeringen.
– Förordningen antas efter en två år lång lagstiftningsprocess kantad av stark kritik från många håll och en kaosartad hantering i både EU-parlamentet och rådet. I grund och botten är förordningens syfte och åtgärder för att återställa natur bra. Det är också i linje med Skogsindustrins Framtidsagenda om att skapa mer livskraftiga skogar med hög biologisk mångfald. Men det angreppssätt som valts i den här lagstiftningen har en del brister, vilket avspeglas i kritiken från många länder, säger Emma Berglund, ansvarig för skogsfrågor EU och internationellt på Skogsindustrierna.
Skogsindustrierna har tidigare kritiserat lagstiftningen för att vara otydlig och obalanserad gentemot andra samhällsmål. En viktig kritik är fortfarande att lagstiftningen inte tar tillräcklig hänsyn till skillnader mellan medlemsstaterna. Särskilt mot bakgrund av att medlemsländerna gör olika tolkningar av habitatdirektivet, och skiljer sig åt både vad gäller historisk markanvändning och system för att bevara och främja biologisk mångfald.
– I ett svenskt perspektiv ser vi en risk för stora samhällsekonomiska konsekvenser på grund av begränsningar i markanvändningen som särskilt drabbar skogsbruket. Parlamentet och många medlemsstater har kritiserat bristen på hänsyn till andra samhällsmål, som tillgång till förnybara råvaror, och förslaget gör det därför svårare att nå klimatmålen, säger Emma Berglund.
Bristande hänsyn till andra politiska mål kan minska acceptansen för förordningen och försvåra tolkning och genomförande av lagstiftningen i medlemsstaterna.
– Skogsindustrierna uppmanar regeringen att se till så att lagstiftningen genomförs på ett balanserat sätt, exempelvis genom att närma sig övriga EU-länder i bedömningar av naturtypernas status och behov av att återställa naturtyper i områden där de inte finns idag. Medlemsstaterna kan också dra nytta av en gemensam förståelse för hur man väljer effektiva restaureringsåtgärder, balanserade mot andra politiska mål. På så vis kan man återställa naturen och få upp farten i klimatomställningen, och samtidigt minska de negativa effekterna på samhället, så som störningar av konkurrensen på den inre marknaden, säger Emma Berglund.
