I EU-lagstiftning används ”Primary forest” och ”Old-growth forest” men vad betyder begreppen?
EU har introducerat två skogstyper i lagstiftning: ”Primary forest” och ”Old-growth forest”, som har översatts till ”urskog” respektive ”gammal skog”. Urskog har sedan tidigare använts i statistik men inte i juridik. Gammal skog har tidigare använts i en bredare betydelse i statistik, men har nu också en svensk juridisk definition.
Urskog
I dag finns mycket få urskogar (helt opåverkade skogar) i Sverige – de flesta svenska skogar beskrivs istället som seminaturala. De få urskogar som finns kvar, är skyddade som naturreservat eller nationalparker.
Gammal skog
Gammal skog finns främst i redan skyddade områden eller frivilliga avsättningar, eller skulle troligen bedömas lämplig för det även utan EU:s definitioner. Definitionen Gammal skog är dock ny, och definieras som ett sammanhängande skogsbestånd eller skogsområde som har mycket hög ålder, som består av inhemska trädarter, och som genom naturliga processer har utvecklat strukturer som brukar förknippas med urskog. Skogen ska också vara tillräckligt stor för att långsiktigt kunna behålla sina naturliga ekologiska processer, och ingen – eller endast obetydliga – avverkningar har skett under de senaste 30 åren. Det ska heller inte finnas spår från skogsskötselåtgärder under de senaste 80 åren.
Det finns ingen kartläggning eller statistik över Gammal skog. Därför är det svårt att göra exakta uppskattningar av hur stora areal Gammal skog det finns i Sverige.
Läs mer om hur Gammal skog definieras i Förordning om anmälan för samråd och tillhörande föreskrifter från Skogsstyrelsen.
